Jo, det här med att sova på nätterna. Någon har gett sig fanken på att jag inte SKA SOVA. Erik snarkar. HÖGT. Elis kör omkring i sängen, slänger omkring sig, gnyr, gnäller, tappar nappen, kör fast i täcket och har ont i magen. OCH NU har ytterligare ett moment lagts till. En MUSJ-VL har två nätter i rad knaprat i 200 decibell precis bakom väggen vid min HUVUDKUDDE. Och jag skojjar inte om att den är högljud, för Erik som sover som berget vaknade inatt i ANDRA rummet och hörde det. Tänk då att ha ljudet precis intill huvudet, var tvungen att tända o kolla så den inte var under sängen. Tillslut, vid halv fyra när Elis äntligen slumrat till igen så började igen (för ni ska inte tro att den gnager när Elis kör omkring i sängen eller när vi är vakna) när inte knackningarna skrämde den längre fick jag ta till knytnäven. OCH vips slutade den. OCH vips vaknade Elis och så Greta också. SUCK.
Men så tänkte jag såhär. Det kanske är meningen att vi ska sova dåligt och lätt och krångligt. Elis kanske skulle somna in i plötslig spädbarnsdöd om han sov för djupt o länge. Det kanske är en välgärning att det är krångel om nätterna. Vi kanske ska tacka den där musen. VAD VET JAG.
1 kommentar:
Haha! Alltid är det något. Jo, det är säkert som du säger. Det finns en mening med allt, eller hur?! :)
Längtiga kramar!
Skicka en kommentar