Erik och Greta på den rykande färskt tillverkade bänken i "minneslunden"
Greta pysslar om Pynglans grav med nya fina stenar på den stora. Hon hade lagt låtsasblommor med gift i så inte Kanadagässen skulle vara där och snoka, berättade hon.Eftersom Erik har en deadline på ett timmerhus som ska vara färdigt och nedplockat på söndag, så behöver han timra på dagarna, kvällarna och gärna nätterna också. Så vi bestämde att vi skulle ha ett litet, snabbavklarat valborgsfirande med familjen i år. Picknickkorgen togs fram, och laddades med goda tunnbrödsrullar, mjölk och en flaska kall, god Asti. Sedan styrde vi kosan mot enehagen en bit bakom laggården. Där ligger lilla Pynglan begravd under en stor sten, och Greta pysslade om den och lade på fina, nya stenar som hon hittade. Erik hade inte varit den han var, utan att släpa med sig en stor planka, varav han snabbt och vant slängde upp en bänk, med både utsikt över sjön, och över Pynglans minnesplats. Sen mös vi på vårt fika och konstaterade nöjt att det var precis så vi ville fira vår valborg! Sen kom det två hästar som undrade varför inte dom var bjudna och började skutta och sparka bakut runt vagnen och fikakorgen, så sen fick det vara färdigfirat för i år!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar