Värsta fyllevurpan...

Sitter här med svidande handflator och skrubbade knän. Har precis kommit hem från en av mina löparrundor (jaja, kanske ska kalla det joggingturer, än så länge, hehe). Iallafall så kom jag intet ont anande i en nedförsbacke mitt i skogen, och STIGER SNETT! Voltar ett varv och avslutar luftfärden med att asa handflatorna i gruset. Blir liggande på rygg, liksom upp och ner i backen med fötterna uppåt och funderar ett tag på om jag lever och om foten är bruten och om GUD inte VILL att jag ska få bra kondition och bli smal. Det gjorde fruktansvärt ont där en stund, och jag hann tänka att nu är nog löpningen över för denna gången.

Har alltid hånat alla fotbollsspelare som ramlar ihop och sen tar sig för foten, för att sedan springa vidare en stund senare. Nu förstår jag att det faktiskt GÖR ONT. De filmar inte. Inte alla iallafall. Där låg jag iallafall och tjöt högt till Murklan HUR det skulle gå och om jag skulle kunna ta mig hem. Sen pallrade jag mig upp, och lirkade igång foten igen. Uppskrubbad och med barr och grus överallt konstaterade jag för mig själv, att det är nog bra om man tar med sig mobilen när man är ute i skogen och springer. Faktiskt. Och ja, det gör ont i foten om jag vinklar den. Så det låter jag bli.