Rensa rensa rensa...

Igår började vi rensa i farmors lägenhet. Allt ska plockas och rensas och sorteras ur. Skräp, Emmaus eller sparas. Och så plötsligt hittar man intressanta gamla brev, dagböcker och annat, som man förlorar sig i för en liten stund, för att suga i sig lite till av den levande farmorn. Hittad också en julklapp till Elis, påskriven och klar, från G-farmor...Det skär i hjärtat att hon inte fick vara med när han fick sina fina små raggsockar. Jag ville spara doften i hennes lägenhet i en liten burk, och ta fram när saknaden blir för stor. Men det går ju tyvärr inte, så jag stack näsan i var och varannan tröja jag packade ner, och sög i mig doften av farmor. Min älskade farmor. Sedan snokade vi lite i frysen och där fanns minsann goa kakor kvar, och när kaffedoften spred sig över lägenheten påminde den om alla de kaffestunder vi haft tillsammans. Tröjorna gick bra att packa ner i säckar, men när jag skulle ta jackorna så kändes det så fel.
-NEJ! Vad ska hon då ha på sig när hon kommer sen... Men det gör hon ju inte, hur mycket man än saknar henne.
Blev så glad när jag bläddrade i hennes gamla bibel, och hittade dikten "fotspår i sanden" som jag utan att veta om detta, valde till hennes begravning! Då viste hon om den, och fann tröst i dom orden!
Hon hade planerat allt noga för oss efterlevande, för plötsligt började vi hitta lappar i dom mest värdefulla sakerna, alltså de som funnits i släkten länge. Där stod det vem dom kom, precis som hon sett framför sig hur Emma och jag stod och värderade vaserna och tänkte hiva iväg dom i allt oförstånd. Hon viste vad hon gjorde min lilla farmor. Lilla gulliga farmor i himlen, som bara kommer till mig i drömmen nu för tiden, och säger att allt är bra, kramar mig och klappar mig på huvudet. Då tänker jag på att vi möts igen, och på Celine Dions sång FLY.