tisdag 16 februari 2010

Stackars Frideli och en rolig norrlänning

Nu är det stackars, stackars Fridas tur att vara hängig!...Hon har konstiga diffusa symtom och lägger sig ner och verkar inte må alls bra, vill inte äta och är allmänt hängig, för att sedan repa sig igen. Detta har hänt ett par gånger senaste månaden, men nu sista veckan var o varannan dag. Vi har pratat med vetrinär, men då har symtomen gått över och vi har de har velat avvakta...men nu måste vi ha ut någon som går igenom henne, för såhär kan vi inte ha det. Iallafall så ringde jag runt, och fick ett nummer till en vetr. Talade in på hennes telesvar att hon skulle ringa upp mig igår fm. Hela dagen gick, och inget samtal...Så idag på morgonen fanns ett sms i min mobil. Där stod det följande:

"Hej! Jag ringer dig under em idag, tisdag. Det är inte fång? Ledvärk? Jag hör av mig. Ha det bra! /Magnus.

Då hade jag iofs redan pratat med en annan vetr, (som var mycket förbryllad över denna vetr. Magnus som hon inte kände till), iallafall så fick vi rådet att vänta på Johanna, en granne som är vetr. och kommer tillbaka från utlandsresa imorn, och som är superbra på bla hästar. Därför brydde jag mig inte om sms:et mer, förrän telefonen ringde i eftermiddag, när jag satt i bilen på väg hem från jobbet.
I andra änden av luren presenterar sig MAGNUS, från LULEÅ. Hm. Han vill veta varför jag ringt honom och talat in på hans telefonsvarare. Jag förstår genast att jag talat in fel, och att vetr. inte skitit i att ringa, utan att jag kommit till någon helt annan persons telefonsvarare. Jag ursäktar mig snabbt och tänker att han vill lägga på. Men ICKE. På RENASTE, BREDASTE norrländska förklarar denna härliga man, att han själv (tänk er Norrlänska dialekten schäälv) har två nordsvenskar och därför blev intresserad av mitt problem. Han pratade länge och väl på sin klingande dialekt och frågade om allt möjligt och om vi bytt grovfoder nyligen och jag svarade medans jag var så full i skratt att jag inte viste vart jag skulle ta vägen, fast samtidigt blev jag så glad över att någon som bor så långt bort, kan ta sig tid och svara med sms till en vimspanna från småland, och så ringa upp och försöka hjälpa till att lösa Fridas mysterium!
Tänk vilka människor det finns!

1 kommentar:

mammigranten sa...

Haha vad härligt!
Kom ni fram till någon ev. lösning då?
Kram