Pretto-mamman

Jag kanske inte är värst, men jag är på god väg. Man vill ju så mycket, men vad är realistiskt, och vad är och förblir bara en ouppnåelig dröm?

Jag tror jag skulle må jävligt bra om jag: Såg ut som en fotomodell (jodå, man kan ju färga de grå, fettsuga magen, träna och äta bra, det går ju om man bara vill), hade hela frysen fullt av långkok och färdiga bullar och kakor (jodå, ibland lyckas jag allt med detta, men vems jävla midja sätter sig bullarna på sen då, vem är det som fikar upp allt gott - jo jag!) Jag vill ha ett superfint hem där allt är FÄRDIGT och ser fint och flott och RENT ut - jag har tre "uppvisningsrum", hallen, köket och matrummet jag försöker hålla ordning i, resten gömmer jag för alla så gott jag kan. Jag vill plocka alla bär och frukter som finns, sylta och safta och göra egna chuttyes (hur fan stavas det då?), men på sin höjd blir det några hallon och blåbär som snabbt går åt till - jo just det paj och vems midja lägger sig den pajen i - jo min.

Man vill vara vältränad som en elitkvinna - men lyckas på sin höjd springa regelbundet två gånger i veckan under sommarsäsongen. Sen vill man vara smart, framgångsrik på jobbet och tillfredställa sin man. DESSUTOM vill man ju faktiskt vara en supermorsa, megakärleksfull i alla lägen, kreativ, rolig, pedagogisk och ja, ni vet allt det är som jag kanske inte lyckas med alla gånger! Fan, det är inte lätt att vara en medelålders morsa med kärlekshantag och begynnande gråa hårstrån. Jag säger som syster Sanna sa en gång - Man får inse att man är en ko, ingen kviga.