Vem är jag?

Precis så här minns jag farmor...

Vem är jag, när du inte är hos mig längre? Vem är man, när ens älskade farmor är borta och död.
Du var så mycket mer än en farmor, eller var du just bara en farmor med alla de egenskaper som ryms däri. Förmanande, egensinnig, rolig, omtänksam, klok och påhittig. Men också otroligt djup och stark efter allt du gått igenom.

Varje dag, varje kväll, varje gång i rondellen - jag saknar dig så enormt mycket. Det mesta jag gjort, har jag gjort tillsammans med dig. Lagat mat, städat, plockat bär, grejjat i trädgården, fikat, åkt på utflykt, handlat - ja allt det där vardagliga gjorde vi ju tillsammans. Allt påminner om dig, vart jag än går så har jag minnen. Jag har ju aldrig levt utan dig, och det är svårt. Häromdagen skulle jag tvätta en av dina filtar som luggit ihoprullad hos mig - jag stoppade in näsan i den och andades djupt - och då luktade det du! Jag kunde bara inte tvätta den. Det händer att jag ropar högt inom mig - farmor, farmor vart är du? Men du är inte här längre. Din tid var ute och min är kvar, och jag vet att du har det bra. Du kommer till mig i drömmen och pratar med mig och berättar det. Ändå saknar jag dig i djupet av mitt hjärta, och där ska jag bära med mig alla minnena vi har, och vårda dom ömt som om det vore mina små barn. Jag älskar dig så farmor, det är svårt utan dig.