ARG

Äntligen äntligen! Som vi har väntat på denna stunden, då Elis börjar uttrycka sina känslor. Kan börja berätta vad han känner och tänker när han bara gnäller och är sur och tvär och ska hänga på mig hela tiden! Elis är sjuk och förkyld, och har diarré. Jag vet inte om det är sviter av sprutan, men iallafall så hade det kommit en omgång i blöjjan igen, och eftersom han är illröd så gäller det att vara snabb. Så jag tog Elis från hans ÄLSKADE legobygge (smålego!) och bar ner honom. Oj vad han sparkade och tjöt. Så lade han plötsligt armarna i kors och blängde på mig och sa eftertryckligt. ARG. (nytt rynk mellan ögonen, och så igen) ARG! Aldrig har väl någon blivit så glad över ett barn som blänger och säger arg! Men det kändes underbart för mig!