Lägesrapport

Idag vaknade vi till det härligt kalla krispiga vädret ute och bestämde oss för att gå ut och grejja i trädgården, vinterstäda och rensa lite. Elis verkade inte ha feber (steg till nästan 40 igårkväll igen) så det var bara härligt att komma ut! Barnen hjälpte till att bära löv och skräp till skottkärran, och sprang omkring och var allmänt tillfreds iallafall säkert 40 minuter, och Erik och jag var helt överväldigade! Detta, mina vänner, är första gången sedan våren innan Elis föddes, som vi kunnat grejja i trädgården, som en familj. Första gången jag OCH Erik tillsammans kunde pyssla, utan att en bar omkring på en missnöjd och gråtandes Elis. Jag vet inte hur ofta vi upprepar orden - Vad härligt, det blir ju bara bättre o bättre. Det är som ett mantra här nu!! Sakta men säkert och steg för steg tar vi oss upp ur det avgrundshål som dom här småbarnsmånaderna har varit och när man börjar närma sig kanten för den normala tillvaron, så förstår man plötsligt hur svårt det faktiskt har varit. Givetvis finns det kriser av olika grad, men hur nära kaos och sinnessjukdom vi faktiskt varit tror jag är svårt för andra att förstå. Att aldrig känna att sitt barn är tillfreds, alltid dåligt samvete från både Eriks och min sida, så fort vi gått ut och gjort något annat, för att den andra sitter inne med en otröstligt gnällig Elis och att den andra behöver avlastning. Att aldrig få sova mer än 30 minuter i taget på nästan 16 månader. Att se hur hus, hem, gård och man själv gror igen utan att ha möjlighet att påverka (man ger upp när Elis gallskriker intill) Att känna andras tankar om att man går hemma hela dagen och allt bara gror igen ändå - att man bara är lat och gnällig. Det har otvivelaktigt varit en jobbig period för oss alla i vår familj. Och stackars Greta har fått stå tillbaka för uppmärksamhet, och vi har haft kort stubin med henne. Ork har inte funnits att varit pedagogiska och förstående. Jag är så innerligt tacksam att Elis är ett friskt barn, som ändå växer upp och dag för dag blir en glad liten härlig person som kan sysselsätta sig själv och vara - NÖJD och GLAD under tiden. Det är så underbart när man kommer på, som idag i trädgården, att vi faktiskt är en familj igen, inte bara avbytare till varandra för att orka leva. Jag är så tacksam för allt roligt som vi som familj ska göra tillsammans, nu när den här tiden börjar gå över!