Begravningen

Idag har vi begravt min farmor. Lilla farmor Elsie Hjärtfors, född vid midsommar, 25 juni 1924 och bortgången en av de få soliga dagarna i december, nämligen 2 /12 2009.

Begravningsgudstjänsten var kort, och fokuserade på det fina och vackra. På fina minnen av henne. Jag hade beställt ett mosshjärta med vita rosor, vackert och enkelt. Jag tyckte det bröt av fint till alla de andra fina buketterna runt om. Kistdekorationen gjorde kusin Emma och jag nu i veckan. Den är gjord av gran, lingon och eneris och några fina torrkvistar, plockade där hon själv så gärna strosade omkring på ängarna, i Skögle, mitt och hennes föräldrahem. Vi kände att det var en kärlekshandling och att hedra henne, att göra dekorationen speciellt för henne med kvistar och pinnar från plantor hon själv rört vid.

Begravningen avslutades med att kistan sänktes ner i graven bredvid hennes älskade Åke, min farfar som jag aldrig fick träffa, och som hon längtat efter i de femtio som gått sedan han hastigt rycktes bort från henne, min pappa och hans syster, i en skogsolycka.

Greta hade tidigare propsat på att vara med på hela begravningen, och talade om för mig att

- Mamma, jag MÅSTE vara med på G-farmors begravning.
Hon var bestämd i sin åsikt om att hon skulle vara med, och vad hon skulle lägga med i graven. Därför stod hon helt lugnt och balanserade på kanten, för att sedan slänga i trettiofem kronor i mynt och ett egenhändigt tillverkat halsband så att man hörde lång väg hur pengarna studsade mot kistlocket. Men i skulle dom. Sen blev hon plötsligt väldigt givmild och ville plötsligt slänga ner sina nya vinterhandskar, men då sa vi stopp ;-)