Gemensam vårdnad...

Jag har klurat på en sak ett tag. En ganska knepig sak som jag fick berättat för mig, och som jag faktiskt inte tänkt på tidigare, sådär liksom. Men eftersom jag tycker om att tänka på olika sorters jämnställdhet, och när det är bra och dåligt så har jag som sagt funderat lite.
Jag vet att det i de flesta förhållanden, faktiskt är så att kvinnan är den som tar hand om barn och hem till en VÄLDIGT stor del. Ibland har man valt det tillsammans, för att det är den lämpligaste lösningen, och ibland har man bara en väldigt "frånvarande" man med mycket ego och tidskrävande intressen, jobb och hobbys.

Ta det sistnämnda exemplet och så tänker vi oss att paret plötsligt vill skilja sig, av olika anledningar. PLÖTSLIGT kräver mannen DELAD vårdnad. Mannen vill ha barnen hos sig halva tiden och detta blir väldigt angeläget. Plötsligt.

- Ja, svarar jag, när jag får detta berättat för mig. Det är väl jättebra och självklart att pappor ska ha halva umgängesrätten om man delar på sig. Man har ju barnen ihop.

Men så får jag ett motargument. OM det nu är så, varför är pappor (de det berör) inte lika intresserade av att dela på vårdnaden innan man skiljer sig som efter?... Varför är det först då man skärper till sig och tar för sig av sin rätt till barnen. Kanske kunde en och annan skilsmässa till och med undvikits om de visat samma intresse och delaktighet i vardagen innan, som efter. Borde inte umgängesrätten delas upp så som tidigare läge varit, att den som haft huvudansvaret för barnen, får fortsätta att ha det.

OCH jag måste säga, att jag får mig en tankeställare. Jag och Erik pratade om detta efteråt, och frågan är svår, men åsikterna lutade åt samma håll.... Vad tycker ni om detta dilemma?